tisdag, november 22, 2005

Den nionde dagen: orolig kärlek

så mycken oro för fröken bärfis. uncas, niklas, jim och janne oroar sig för att jag ska gifta mig med kay (pollak). såna stollar.
masoud och persbrandt bara skrattar åt eländet. de är riktiga män.

de riktiga männen oroar sig inte för mig. det tycker att jag ska lära mig att oroa mig för mig själv. det är svårt, tycker jag.

nu säger jag det! det är efva wiktoria och vår egen eva som ska gifta sig med kay! kay är inte muslim, han har bara ett extra stort hjärta för rena evor.

apropå kärleken.

jag älskar jockum och ska snart bli hans nya mamma. han står ut med mig. och vi är av samma skrot och korn.

"… - Jag har tålamod som en insekt, jag ger mig inte. Ibland ritar jag om ett huvud hundra gånger…", säger han.

jockum och jag älskar huller om buller i hans ateljé. han är inte rädd för sig själv längre. inte för mig och mitt kaos heller.

"… - Ja, man kan bli rädd ibland för att man blir uthängd av sitt inners­ta, men jag (läs bärfis)har frigjort mig från den känslan - det är ju därför jag gör det här. Har man gjort det några gånger så är man inte lika rädd längre. Men visst kan det kännas jäkligt jobbigt när man ser något slags tjat - som de här nakna tjejerna som är överallt…"

när jockums gamla mamma kört ut de nakna tjejerna och diskat och dukat av, vässar hon och teknikern lisa alla blyertspennorna. sen skissar vi och ritar enorma teckningar hela dagen. vi fnissar fokuserat när våra blickar möts i grafitdammet.

min lilla mamma kommer frampå eftermiddagen. då plockar vi fram alla färgerna för att göra henne riktigt glad.

läs gärna mer om mig och jockum i dagens nyheter om du vill veta mer. vi är rätt öppna och generösa med vårt privatliv. tv bodde hemma hos oss i ett helt år. nästan.

jag älskar vanessa och cilla också. och hästar. på nätterna drömmer jag kärleksfullt om teaterns producent. han heter alexander och är mycket fin. jag kallar honom alex. han tar sig alltid tid med mig. måtte han ha tid för sin egen emma (barenemma, robinssonemma - samma tjej) också. han är som en ekorre, samlar och samlar.

på lördagarna älskar jag p (just p) en liten stund. kl 21.45 ungefär, efter tv-programmet brottsplats där fbi letar efter missing persons. vi brukar leka att jag är försvunnen och han är fbi. det är kul. då älskar jag honom.

3 Comments:

Anonymous Anonym said...

Jag vill bara säga till fröken Bärfis att du är det bästa som hänt på det här stället! Du sätter fingret på alla odrägliga "kollegor", drar dig inte för att säga obehagliga sanningar och rör om i grytan som en annan mästerkock! Ack vad jag önskar att jag vågade vara som du! Snygg, rak, ärlig, tuff, modig, orädd, rakad, givmild, smart och snäll. Och ändå inte snällare än att du vågar stå för vad som är sant och rätt. Heder åt dig, Bärfis. Vi är många här som älskar dig. Fler än du tror. / Anonym

22/11/05 12:16  
Anonymous Anonym said...

Rör om i grytan...
Vad är det för mesigheter?
Varför häller du inte ut degen på bakbordet och börjar knåda. Baka rågen tills den rutas, grädda sanningen i ugnen! Upp till kamp!!! / Bränt Barn

22/11/05 15:41  
Anonymous grith said...

..... jag blir supernervös av detta bloggande och det är väl kanske meningen och heller inte fel i sig och jag kan ju låta bli o läsa förståss men om alla andra i labbet har läst o jag inte vet om de stått något om mig som jag borde förhålla mig till eller om någon är ledsen eller arg för att de blivit förbigångna eller utsatta för något de upplever som förtal då kan ju jag råka ut för att säga något som gör att någon blir sedsen bara för att jag inte vet det som alla andra vet men som ingen säger o jag vet inte alls hur jag ska hantera detta men det beror nog på att jag jobbat fackligt och varit himla noga med att aldrig säga något utan att vara säker på att det är förankrat och så fort det har varit konflikter har jag tyckt att det viktigaste är att få allt på bordet och prata ut med varandra så detta är en fullständigt ny upplevelse som även kittlar mig för jag tycker ju att bärfisen uttrycker sig helt underbart poetiskt och fullständigt gränslöst och det kan jag inta annat än beundra och avundas så lilla elaka bärfis kanske är jag mera avundsjuk på dig än du är på oss när det kommer till stycket och om du ser mika så säg att jag råkade förväxla henne med dig och det var ju himla dumt o helt utan koll men det beror nog på att jag blir så nervös av detta bloggande som är något helt nytt för mig .....

22/11/05 22:45  

Skicka en kommentar

<< Home